Det där kändispirret försvann ganska snabbt. Jag kan fortfarande vara nervös och/eller uppspelt när jag ska intervjua nån, men då har det sällan att göra med att personen är känd.
Det är när man har att göra med de där som betydde nåt för en under de viktiga åren (dvs ca 5-15 års ålder) som det kan slå till. Som när jag i dag ringde till Magnus Härenstam. Bara att jag har hans mobilnummer känns rätt mäktigt. Jag kan ringa honom när som helst, liksom. "Tjena, Magnus, vad gör du?", typ.
Han satt i turnébussen när jag ringde. Han åker runt med ett gäng stå-upp-komiker, och i nästa vecka kommer de till Linköping. Jag frågade vem som var roligast i bussen. Efter viss press fick jag ur honom att det nog var André Wickström, ni vet han finnen som hänger med Schyffert.
Ikväll blir det Hästpojken på Herrgårn, om jag blir insläppt.
/E
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar